3 inställningar till skapandet och livet som gör oss till konstnärer

Jag möter många som funderar på när man kan kalla sig konstnär och det finns många olika åsikter om detta. Allt från att man ska ha en formell utbildning, att man ska kunna leva på sin konst eller i alla fall att sälja verk. Jag menar inte att dessa åsikter är rätt eller fel, men jag vill bjuda till in en annan aspekt av tankar på vad en konstnär är. Tänk om konstnärskapet är mer en livsstil än ett yrke? Tänk om konstnärens sätt att se världen och inställning till livet är vad själva konstnärskapet egentligen handlar om?

Här är tre inställningar till livet och skapandet som hör till konstnärens drivkrafter, i min erfarenhet. Se om du håller med!

1. Något att förmedla. Detta kan antingen vara en idé eller en känsla, en fråga, eller bara en längtan att få uttrycka sig med färg och form. Ibland är idén en klar tanke som vi planerar och finputsar i vårt huvud länge, ibland ett helt koncept med ett större grepp som inkluderar inte bara ett verk utan många, kanske till och med i olika medier. Ibland är det känsla som vi vill låta få fysiks form med hjälp av måleriet, och ibland är det något som måste ut för att rensa våra mentala och känslomässiga kanaler, där processen är viktigare än resultatet. Alla ovanstående har gemensamt att de är som ett kliande, ett ”måste” i konstnärens inre som inte lämnar oss i fred och inte ger med sig tills vi tagit det vidare.
2. Lust att utforska. Konst kommer till när tanke/intention och materialets hantverk möts. En idé blir verklighet när den möter dukens, penslarnas och färgernas verkligen, med sina specifika förutsättningar. Vår förmåga att behärska materialet, vårt hantverksmässiga kunnande blir en viktig aspekt av hur idén tar form. Här handlar det om att kunna hantera glappet mellan idé och verklighet, något som är oundvikligt. Att fortsätta undersöka, utveckla och utforska med en aldrig sinande nyfikenheten är konstnärens kännetecken.
3. Drivkraft att gå på djupet. För att uttrycka oss konstnärligt behöver vi ha en envishet och en stark inre drivkraft. Både vad det gäller vår önskan att uttrycka oss i stort, och att arbeta oss igenom svårare faser när en målning blir till. Att inte ge upp, att fortsätta trots att det inte blir som vi tänkt oss och att ständigt gå vidare och gå på djupet är konstnärens drivkraft. ”Vad händer om jag gör så här?” Är den eviga frågan om aldrig lämnar oss. Att ständigt fortsätta undersöka vem vi är i mötet med materialet och nörda ner oss i vissa frågeställningar och koncept tar oss vidare till ett ständigt lärande och växande. Jag tänker att var och en själv får avgöra om man är konstnär eller inte.
   
   kram
   Ania