En inspirerande konstnär: Emily Powell

En inspirerande konstnär: Emily Powell 

Men alltså, hur galet, fritt och underbart får måleriet bli!

Den här kvinnan från England verkar inte ha några spärrar och det är SÅ inspirerande! Hon målar många olika slags motiv, men jag fastande mest för hennes blommor (kanske för att jag själv är inne på det temat just nu), och jag bara älskar hur hon umgås med alla glada färger - alla på en gång - i sina målningar och låter dem svämma över till bredden med liv och motiv.

Blir det lite rörigt? Javisst, men jag upplever ändå att det finns ett slags framför och bakom, ett slags djup och en prioriteringsordning på vad jag ska titta på. Oftast finns där en tydlig form som jag upplever är ”huvudpersonen” i just den målningen, och då vet jag var jag ska börja min tittar-resa genom bilden som har så många berättelser på gång därinne.

Hon är inte rädd för färger! I dessa målningar mixar hon främst rosa toner med turkosa och blå färger, gissa om jag älskar dem? (Mina favoriter för dig som inte vet!), och därmed får hon glädje av relationen mellan varma och kalla toner och hur de skapar dynamik och djup tillsammans när de blåa tonerna är lunga och oftast upplevs längre bak, och de rosa och gula nyanserna hoppar framåt.

Jag beundrar henne för att hon inte måste artbestämma blommorna och gästerna, eller vara noga med detaljerna. Det verkar som att hon bara vill berätta om naturens överdåd och prunkande generositet och att det ska vara MYCKET. Så fritt, ledigt och underbart.

Emily Powell ger mig tillåtelse att andas löst med hela mig, gunga på knäna och låta kroppen dansa fram former utan att vara det minsta lojal mot en förlaga, en mer traditionell idé om skönhet eller den inre perfektionistens militanta domderande om ordning och verklighetstrogna målningar.

Jag tackar och bockar, bugar och niger för detta är precis vad jag (och många med mig) behöver.

Kram
Ania