Blommor, stora och abstrakta och alldeles, alldeles underbaaaara!
Den här australiensiska konstnärinnan måla modigt, yvigt och starkt. Jag kan nästan känna hur hon finner drivkraften att gestalta en blommas kvalitét ändå från magen, och älskar att hon är mer intresserad av nerven, rörelsen och formen än av perfektionen.
När jag ser på dessa bilder så tänker jag att hon lika gärna skulle kunna skapa dem med sin icke dominanta hand, bara för att inte låtar perfektionen komma in och ta över. Hon är mer intresserad av känslan än av detaljerna, och att låta färgerna tala. Men mycket enkla stråk av penseln berättar hon om ljus och skugga, och jag älskar hur hon varierar fyllda former med konturlinjer som bara ger suggestiva hintar om blommans kornbland och andra delar.
Det jag tar med mig till från Llewellyns målningar är bråkigheten, modet att inte gå in i perfektion, yvigheten, det enkla och att inte berätta mer allt. Jag tar också med mig vikten av konstrats och att våga ha med mörka partier i en målning för att få former att ”bottna” i kompositionen.
Tack för dessa härliga bilder och all inspiration!
Kram
Ania
50% Complete
Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.