Måleriet som tystnadens språk

En av mina kära lärare i måleri och personlig utveckling, Curt Källman (grundaren av Vedic Art), talade om konsten som tystandens språk. Så fint, och värt att fundera över. Under åren har jag reflekterat över detta med jämna mellanrum, tills det har blivit även min sanning.

Det är så ofta som jag erfar att när vi dyker in i skapandets värld, lämnar vi det verbala bakom oss. Det är som om kreativiteten tar oss till en plats som går bortom ord och tanke. I denna sfär av själens uttryck når vi djupare in i oss själva och finner… ja, vadå? Kanske en större version av oss själva!

Många gånger är det i dessa ögonblick som vi upplever en förlösande närvaro, där tiden förlorar sin betydelse och vi är helt närvarande i varje penseldrag. Måleriet, menar jag, har sin bas i det intuitiva, där vi lyssnar till vårt inre och låter det guida det som händer på duken.

Genom konstnärligt skapande når vi platser inom oss själva som vi kanske inte ens visste existerade. Varje färgval och varje penseldrag avslöjar lager av vårt inre landskap, och vi ser oss själva på nya sätt när vi låter oss bli spelglade av hur målningen blir.

I det tysta skapandet dansar vi med färger och former, och i denna dans blir vi medvetna om vår egen existens på ett sätt som är svårt att uppnå när vi uppehåller oss i ordens och intellektets domäner. Vi når en djupare förståelse för oss själva och världen runt oss när vi tillåter kreativiteten att leda oss på denna resa.

Så låt oss medvetet fortsätta att utforska skapandets underbara värld, där kreativitetens tysta språk talar till våra själar och vi närmar oss sanningen om oss själva i.

Kram
Ania 💕