Tre anledningar att undvika andras kommentarer innan målningen är klar
Som du säker redan har upptäkt så är den kreativa resan känslig och när man är igång och skapar är man ganska sårbar. Jag har under åren varit med om många situationer där jag för tidigt bjudit in folks kommentarer, och det har ruckat min självkänsla, min process och resa med just den bilden. Det har visat sig oftast inte vara stöttande att låta andras kommentarer färga av sig på min resa, så jag har lärt mig skydda mig själv fram tills dess att målningen är klar. Det har varit en av de snällaste sakerna jag gjort för min inre konstnär, måste jag säga.
Här är tre anledningar till att det kan vara bra att undvika andras kommentarer om din målning innan den är klar.
- Den inre rösten. Den kreativa processen är ordlös och sker på ett plan där känslan och impulserna är viktigare än intellektet och tankarna. Självklart är tankarna med, men de är inte allena styrande. Den inre rösten är lågmäld och kräver ett lyssnande inåt för att höras. De är ofta en känsla av en riktning, ett ”vetande” mer än en formulerad tanke som kan förklaras eller försvaras. Kanalen till den inre rösten kan lätt stängas när ord kommer i mellan, speciellt andras ord. Så skydda dig själv så du kan fortsätta höra din inre röst.
- Processen. När vi målare behöver vi få vara ostörda på vår resa med målningen. Oavsett om vi är i början och leker oss fram, i mitten där målningen ska hittat sin riktning och eventuella motiv ska definieras, eller i slutet där vi ska knyta ihop säcken och färdigställa målningen, så har vi mer frågor än svar som vi behöver komma fram till, och andras kommentarer kan störa den processen. Om någon säger att ”nu är väl målningen klar, va?” Och vi inte alls är där än så störs den känsliga resan och vi börjar tvivla och tänka i stället för att ha tillit till vår egen steg för steg -process med målningen.
- Meningsfullheten. När vi målar kommer det förr eller senare en känsla av vad just den här målningen ska handla om och därmed en vetskap vad som är viktigt i just den här bilden. Plötsligt lever målning sitt leget liv och vårt målande handlar om att förtydliga vad målningen ”vill”. Andras ord kan göra att vi omvärderar vad som är viktigt i tavlan, eller vad den handlar om, vilket motiv som ska vara starkast/tydligast och min erfarenhet är att om jag lyssnar till detta för mycket slutar det med att jag känner att jag svikit mig själv och målningen på något sätt. Att stanna kvar i dialogen mellan mig själv och bilden är en magisk resa, låt den inte tappas bort!
Ta hand om din inre konstnär!
kram
Ania