Tre saker att tänka när man fastnat med en målning

Tre saker att tänka när man fastnat med en målning 

Det finns stunder när vårt älskade skapande blir svårt, när måleriet inte flödar och målningen känns knepig om inte omöjlig att fortsätta med. När det händer mig blir jag lätt arg på mig själv och tappar självkänsla och målarglädje. Men det finns några saker jag ofta säger till mig själv som hjälper mig vidare.

1. Fokusera på det som funkar!
   När allt känns svart och målningen är i sin mest markanta ful-fas är det svårt att se något bra alls i den. Så, när jag samlat mig och inte är upprörd över det längre brukar jag sätta mig framför målningen och säga till mig själv, OK, Ania, titta på vad du GILLAR i målningen som den är nu!” Jo, alltid är det något jag gillar: en kulör, strukturen i en hörna, två färger bredvid varandra här, en rinning där, en linje etc. Det brukar vara en bra startpunkt att jobba vidare med målningen från.
2. Vad VILL jag göra nu?
   Den frågan hjälper mig att hämta hem mig själv när jag förlorat mig i självkritik eller jämförande tankar på hur målningen borde vara och hur jag borde vara som konstnär, etc. Att återkomma till lusten, till målarglädjen, till de impulser som kommer inifrån när skapandet är NU och HÄR - i process-, inte i idéer och resultat! Vad vill jag göra nu-frågan öppnar upp för att känslan att få styra mina val och då är det ofta lättare att komma vidare!
   
   
3. Jag kan göra MÅNGA lager till!
   Att inte ta sin målning på så sort allvar brukar också funka bra för mig. Jag tänker ”jaja, det går alltid att ändra, måla om, måla över” och så bara gör jag något. Ändrar något, vänder på målningen, gör något helt (för mig) oväntat med den, och vips har målningen skiftat från den stagnation den var i tidigare. Ibland jobbar jag med många samtidigt som ett sätt att inte fastna med någon utan hålla måleriet lättsamt, en metod som låter flödet hålla i sig och inte sina.
   
   Kram
   Ania