Varför kan det kännas svårt att måla former och motiv?

Varför kan det kännas svårt att måla former och motiv?

Som en del an kursen skapa fritt och föreställande som jag höll på Öland nu i sommar, och även tidigare i vår i Grekland, så har det här med motiv och former upptagit mina tankar mycket. 

Jag har märkt att jag, som har min bas i det intuitiva måleriet, kämpar lite med att ha en lika avslappnad och lekfull inställning till former och motiv som jag har till färger och strukturer (det abstrakta uttrycket). I samtal med deltagare förstår jag att det är fler som känner så, och det är orsaken till att många av oss ofta blir kvar i det icke figurativa och har många bakgrunder som blir stående i väntan på att tas vidare.

Vi vill inte fastna i att pilla och polera, vi vill vara i den stora energin och leka! Det är friheten och leken vi inte verkar kunna få med oss in i formerna och motiven, och jag tror mig ha hittat ett sätt att förs in mer av dessa i mötet med form och motiv! 

För det mesta går vi in med en konturlinje för att definiera en form vi vill ha in i en målning, och det är det som inte funkar, menar jag. En konturlinje är så definitivt att vi genast går in i prestation och perfektionstänk, jämför direkt med en förlaga eller vision. 

I stället har jag övat på att måla former inifrån och ut, så att säga. Med en lite för tjock pensel fyller jag en yta som ska bli min form, och det sista jag gör är att definiera kanterna och konturerna. Detta blir mer måleri än teckning och jag får fortsätta utforska och definiera formen längre innan jag är klar. Det känns friare och öppnare och jag kan följa min känsla mer än när jag börjar med ytterkanterna på en form. Det är som att mitt intellekt, min perfektionist och mitt jämförande blir lite mindre engagerat, och känslan består lite längre. Jag får behålla målarglädjen, och det är så mycket värt!

Mitt varma tips är att utforska detta själv och se vad du tycker! 

Här är några växter som jag målat enligt det här receptet för att öva på formerna.

Kram 

Ania 💕