Inspirationsbloggen

Hej kära målarvänner! 🎨✨

Jag fick den stora äran att skriva en krönika i lokaltidningen Waxholms-Lotsen och nu har den kommit ut!💜🌟🎊 

Du kan läsa den i bilden eller i löpande text här nedan:

Är du kreativt förstoppad?

Hösten är här och vi går inåt i oss själva mer. Många tar tag i sin längtan efter att skapa och för mig är det en stor ära att få vara ett stöd på den resan genom mina målerikurser.

Samtidigt möter jag många som bär en kreativ dröm djupt inuti som de inte vågar släppa fram. Det gör mig uppriktigt ledsen. 

Varför är så många av oss kreativt blockerade?

Den frågan har jag burit på i många år och svaret har blivit grunden för hela min verksamhet. Så här ser jag det:

Som barn är skapandet något självklart och fritt. Men i takt med att vi växer upp börjar vi sträva efter att avbilda världen så som den ser ut. När våra pennstreck sedan inte liknar det vi ser framför oss blir vi frustrerade och då ger många upp. Känner du igen dig?

Men i sin bok Teckna med högra hjärnha...

Häromdagen bläddrade jag runt på Pinterest, min ständiga källa till kreativ näring, och stötte på något som bokstavligen stannade mig mitt i scrollandet – Corinna Wagners magiska målningar. De skira uttrycken och fascinerande karaktärerna i hennes verk drog in mig direkt, men det är djupet och subtiliteten som verkligen gör hennes konst oförglömlig.

Det som gör hennes konst så unik är hur hon arbetar med ljus och skuggor. Hennes bakgrunder består av lugna, lågmälda nyanser – tänk vita, beige och grå toner som skapar en känsla av stillhet. Sedan, mitt i detta lugn, framträder skissartade porträtt där vissa delar är tydligt målade, medan andra bara antyds med svaga konturer. Det är som att hon bjuder in oss att fylla i berättelsen själva – hon lämnar utrymme för fantasin att vandra fritt.

Men det som verkligen ger den där WOW-känslan är hur hon leker med kontraster. Stora delar av hennes målningar är ljusa och mjuka, det som man i fotografins värld kallar för "high-key". Och så plötsli...

En inspirerande konstnär: Emily Powell 

Men alltså, hur galet, fritt och underbart får måleriet bli!

Den här kvinnan från England verkar inte ha några spärrar och det är SÅ inspirerande! Hon målar många olika slags motiv, men jag fastande mest för hennes blommor (kanske för att jag själv är inne på det temat just nu), och jag bara älskar hur hon umgås med alla glada färger - alla på en gång - i sina målningar och låter dem svämma över till bredden med liv och motiv.

Blir det lite rörigt? Javisst, men jag upplever ändå att det finns ett slags framför och bakom, ett slags djup och en prioriteringsordning på vad jag ska titta på. Oftast finns där en tydlig form som jag upplever är ”huvudpersonen” i just den målningen, och då vet jag var jag ska börja min tittar-resa genom bilden som har så många berättelser på gång därinne.

Hon är inte rädd för färger! I dessa målningar mixar hon främst rosa toner med turkosa och blå färger, gissa om jag älskar dem? (Mina favoriter för dig som inte vet!), o...

Blommor, stora och abstrakta och alldeles, alldeles underbaaaara!

Den här australiensiska konstnärinnan måla modigt, yvigt och starkt. Jag kan nästan känna hur hon finner drivkraften att gestalta en blommas kvalitét ändå från magen, och älskar att hon är mer intresserad av nerven, rörelsen och formen än av perfektionen. 

När jag ser på dessa bilder så tänker jag att hon lika gärna skulle kunna skapa dem med sin icke dominanta hand, bara för att inte låtar perfektionen komma in och ta över. Hon är mer intresserad av känslan än av detaljerna, och att låta färgerna tala. Men mycket enkla stråk av penseln berättar hon om ljus och skugga, och jag älskar hur hon varierar fyllda former med konturlinjer som bara ger suggestiva hintar om blommans kornbland och andra delar. 

Det jag tar med mig till från Llewellyns målningar är bråkigheten, modet att inte gå in i perfektion, yvigheten, det enkla och att inte berätta mer allt. Jag tar också med mig vikten av konstrats och att våga ha med mörka...

Inspirerande konstnär: Blu Smith

Här har vi en underbar konstnär som inte är rädd för färg, fart och rörelse i sina målningar! Jag bara älskar hur han får till djup med hjälp av både riktningar, främst diagonaler som han använder medvetet, och atmosfäriskt ljus som blir mjuka skyar längre in i bilden. Det är oerhört skickligt att kunna använda starka och ofta varma kulörer (gul, orange och röd) som normalt ”hoppar fram” i bilden, och lägga dem längre in i bildfältet och få dem att upplevas som att de är längre bak. 

Han bollar och leker med mycket starka färger och, det är nästan så jag måste kisa, haha! Hans nonchalanta penseldrag som verkar vara ditsatta spontant och snabbt berättar precis det som de ska för att gestalta en känsla av skog och mark. Det halvabstrakta uttryckte är helt underbart och jag får fortsätta fylla i vad exakt som finns i hans landskapsbilder, eller så behöver jag inte veta, bara ana. Det är den underbar effekt att inte behöva berätta allt! 

Jag är även djup...

En inspirerande konstnär: Jorunn Mulen 

Ah, jag bara älskar Jorunns målningar. Färgerna som ofta är mjukt pastelliga och det lite suddiga ger en drömsk känsla som jag upplever romantisk och ljuv. Kvinnorna är vackra, modellsköna rent utav. Men hon provocerar mig också - kan man verkligen måla så otydligt och berätta så lite och ändå vara klar med en målning? Uppenbarligen kan man det! Det är en underbar inbjudan för mig i mitt konstnärskap att våga vara mer suggestiv, inte berätta allt och framför allt lita på att konstnärens uppgift är att förmedla en känsla, inte förlora sig själv i övertydlighet och perfektion. Tack Jorunn för den påminnelsen!

Det spännande är att den kvinnliga skönhet som Jorunn målar, även är den som många mina av mina deltagare vill uppnå när de målar porträtt (som ofta är kvinnoansikten). Det verkar finnas en längtan efter att måla symbolen för den ultimata harmonin och skönheten och det är en ung kvinnas ansikte. Det jag älskar med Jorunns sätt att göra just ...

Inspirerande konstnär: Stewart Edmondson 🎨

I ett samtal med en en deltagare i Måla fram din stil programmet blev jag påmind om en underbar konstnär som för några år sedan var lite besatt av. Stewart bor i det område i England där jag bodde för många år sedan (landskapet Devon), och de vyer han målar är från platser jag åkte till på helgerna för att promenera och njuta av naturen. Slättlandskapet Dartmoor och floderna i dess dalar, helt underbara. 🌺

Men det är inte bara för att han målar för mig kända platser som jag älskar hans måleri, utan det är för att han har tagit det jag tänker på som akvarell-teknik till nästa nivå och till ett mer intensivt uttryck. Han arbetar fram fantastiska rinningar, rörelser och riktningar i dramatiska kontraster och intensiva färger. Hans begränsade färgskala imponerar, och påminner mig om kraften i det suggestiva och att inte berätta allt. Mycket i hans målningar är upp till betraktaren att skapa tolkningar av, och jag älskar att han överlåter mycket ...

I den här videon presenterar jag två konstnärer som jag följt länge och vars underbar tavlor får mig att VÅGA MER i mitt eget måleri! Hemligheten är lager på lager, se hur dessa konstnärer jobbar med detta, häng med!

Se klippet här:  https://youtu.be/5qMOv-jqt98

kram 

Anja 💕

Wow, vilka tavlor Sara Mckendry målar!

Saras fantastiska målningar påminner mig om vad jag djupt inne alltid längtat efter: att kunna måla naturalistiskt men ändå magiskt, och att kunna göra mystiska dimmor som öppnar upp för nya världar av älvor och andra väsen i naturen.

Hennes måleri imponerar så på mig, och jag inser ödmjukt att hon bemästrar en teknik som tar lång tid att lära sig och kräver mycket tålamod. Jag är helt övertygad om att man kan bemästra det man vill lära sig om man bara lägger ner tid, fokus och energi på det. Frågan är om jag önskar det tillräckligt mycket för att vara beredd att lägga ner den tid som krävs för att lära mig det själv? 

Saras målningar är precis sådana bilder som jag skulle vilja börja min dag med att titta på, ha på väggen i mitt eget hem. De är en påminnelse om att naturen är stor, att jag är del av den, att skönheten alltid finns där ute, och att magi och mirakel är delar av livet, helt naturligt. 

Det är inte helt olikt vad jag själv vill ...

Åh, vad jag älskar hennes måleri! Måste erkänna att jag blir grön av avund när jag ser att hon lyckats med det som jag själv längtar after att behärska, nämligen flera saker:

1. Att sätta samman det måleriska som är fritt, lekfullt och taget ur fantasin och leken, med det figurativa där hela hennes begåvning i att känna formerna och motiven som tecknare (ja, det måste ligga där i botten), är synlig. Handverk (med massa övning bakom, helt klart) och det intuitiva i en underbar mix. Underbart!
2. Att hålla sig till en egen och begränsad färgskala som hon bemästrat ut till sista droppen. Bara färgerna gör att jag känner igen hennes underbara värld i måleriet och genom att hålla mer neutrala toner av dova nyanser som en slags bas, får de klara, glada färgerna precis den kontrast de behöver för att få skina och ge ut sin strålglans. Detta skapar magi i bilderna. Så oerhört skickligt!
3. Att så skickligt navigera mellan ljus och mörker. Hon avhänder pasteller som ett sätt att berätta var ljuset
...